verpan

På torsdag eftermiddag åker jag hem till Skåne :) Åker upp till Örebro på måndag igen! Jag tror mest jag behöver byta miljö några dagar!! :) Sova, softa och läsa ingår också på schemat :)

Fördelarna med cupping är oändliga.Tack vare sin stimulerande och stärkande effekt har koppning använts med framgång för bland annat:

Fibromyalgi,ischias,astma,huvudvärk,depression,blodbrist,förkylning,influensa,,hudproblem,ryggsmärtor,ledinflammation,mm.

Cupping är att jobba med undertryck = vaccum

Man har den unika möjligheten att utan att förstora de tunna blodkärlen suga ut blod i bindväven som signalerar kroppen att det finns något främmande i systemet. Immunförsvaret startar rensnings processen och produktion av olika hormoner för att balansera systemet.Cupping fungerar även som smärtlindring med mycket god effekt.

Cupping hjälper även olika organ i dess läkningsprocess. Det ökar också cirkulationen av blodet och kroppens andra vätskor som underlättar rensningsprocessen av våra kroppar från toxiska ämnen,bakterier och virus.

När man ska bli av med en rädsla så är ett tillvägagångssätt att exponera sig för det man är rädd för. Man kan chocka sig själv, eller ta det stegvis. Såklart är det rekommenderat att ta det stegvis!

Jag kom att tänka på att jag under sommaren exponerade bort en stor rädsla! Det var inte planerat, det bara blev så!

När jag var liten så var min pappa alltid rädd för tjuvar och låste dörrar och skrämde upp mig. Började kolla på tv-programmet Efterlyst tidigt och hörde ofta om hur farligt det är och hur mycket som kan hända. Ja, jag bodde i Örebro sedan och var alltid rädd när jag cyklade eller vandrade ensam på natten. Men sedan åkte jag till Argentina och träffade på kriminalitet på riktigt. Där fanns anledning att vara rädd, att inte lita på någon, att inte promenera själv. Man fick höra mycket och se mycket och vara indragen i lite småsaker. När jag kom hem från Argentina var min rädsla för mörker och tjuvar i Sverige som borta. Nu kan jag cykla på natten och gå lugnt ute när det är mörkt utan att drabbas av panik. Jag brukar till och med ta en mörk skogsväg för att bevisa för mig själv att det inte är farligt. Så, om man höjer sin högsta nivå av det som kan vara farligt så kommer det som tidigare inte vara så farligt längre och inte ge någon oro eller panik. Det är skönt att cykla runt orädd i Örebro nuförtiden :)

Så, utan att medvetet välja det, har jag behandlat en egen oro och rädsla :)

Ja, under helgen hann jag med en hel del, samtidigt som jag softade :)

- Se melodifestivalen med Malak & Viktor i Vivalla, inkluderat mycket god middag som Viktor lagade.
- Klippning, jag har klippt bort det slitna håret nu och har en liten lugg.
- Fika med Mårten, som för övrigt bor i Uppsala, men var här på besök.
- Ett spinningpass, ett gympass och ett CXWORX (ett intensivt pass för magen)

Melodifestivalen då, jo. Jag tycker att "Dead by April" var bra, hårdrocken. Loreen var bra om man blundade, tror det är en låt som kan fastna i huvudet. Dock hade jag hellre sett Thorsten Flinck gå direkt till final!

Idag fyller en god vän år, så jag ska dit med munkar och kanelbullar så kan vi äta det och dricka te! Sedan blir det spinning och gym på det! Varit seg och trött hela dagen, men det kanske är för det är måndag. Men ändå produktiv då jag varit i skolan nästan hela dagen!

Detta har jag tagit från The Guardian! Det var en sjuksköterska som frågade patienterna på dödsbädden vad de ångrade mest i livet. Här kommer listan:

1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

"This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it."

2. I wish I hadn't worked so hard.

"This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of this regret, but as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence."

3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

"Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result."

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

"Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying."

5. I wish that I had let myself be happier.

"This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content, when deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again."